Sliten, sliten som ett as!

Kom hem från jobbet för en stund sen.

Jag förstår inte att det ska vara så svårt och hålla sig till sanningen.

En person som är över 30 tycker man ju borde veta bättre.

Men nejdå..

Har sagt det förr och jag säger dit igen.

Det skjuts för lite!

Fan, ska man behöva göra allt själv?
Jag blir så jäkla ledsen..

Självförtroendet ligger inte på topp just nu.. :(
Vill att baby ska komma hem och krama mig och säga:

Du är det bästa som finns älskling. Jag är så lyckligt lottad som har dig.

Det brukar han säga mitt söto.

Och jag kulle behöva höra det just nu..

Känns som om jag trasas sönder mer och mer för varje dag borta i helvetet samtidigt som man försöker göra allt exemplariskt. Men icke, ICKE!

Bara nya klagomål eller mer och nytt skitsnack om allt möjligt.

Jag vill bort därifrån...

Hjälp!

Igår eftermiddag var det kalas firande av Jimmys syster Hanna!

Trevligt folk, god mat, fika och kaffe :)
Prima kväll må jag säga!

Baby var snäll och körde mig till jobbet när det var dags för det.

Glömde skriva att jag mötte upp Anna och Elias på stan i lördags :)
Vi gick och gick och gick.

Herregud va skönt det var. Vi sög verkligen i oss av vårsolen som tyvärr försvann alldeles för snabbt.

Blev hem till hennes föräldrar på kaffe en sväng också och sen hem så Jimmy fick busa med Elias. Mat och mera kaffe.

Sen mys med baby en sväng innan jobbet.

Nu skulle jag faktiskt behöva sova men så blir det INTE.

Jag ska vidare ut på nätet och förhoppningsvis hitta mitt drömjobb och få det också!

Sen längta efter att min prins ska komma hem och krama mig hårt.

Hej så länge!