@ work

Ajjemensan.

5 och en halv timma till. Sen har jag semester i 11 dagar. Efterlängtat!

Mkt tankat som snurrar i huvudet. Mkt känslor. Mkt som kommer upp till ytan.
Är samtidigt som jag är jätte glad, lite rädd för semester. Man hinner tänka så mkt när man är ledig!

Men jag tänker njuta förfullt av ledigheten iallafall. Fan va jag längtar.

Sitter och småskakar lite av nikotinsuget.
Blev bjuden på en morgoncigg imorse. Den satt fint. Ville inte att den skulle ta slut.
Får se om man ska skita i att fixa snuspengar nu och hålla sig. Finns dock en stor risk att jag blir väldigt vrång. Inte roligt..
Synd att snus är så jävla gott!

Nä, ska göra nånting så tiden går lite snabbare. Vill hem. Vill ha semester!

Va händer i helgen då?

Punkt och slut.

Eller?

Ska jag bara ta att mina vänner gör saker och ting som jag inte gillar för att inte förlora dom?
Ska jag behöva må dåligt för att dom ska må bra?
Vart går gränserna för vad som är ok egentligen? Finns det ens såna gränser?
Det enda jag vet är att jag inte mår bra av det som händer.
Klart man drar sig undan!

Skitsamma.

Jag har sovit i min älskade vattensäng inatt :) Fyfan så bra jag sov. Skönt att sova i en säng hemma för en gång skull. Känns som ett riktigt hem nu faktiskt.
Nu kan jag sätta igång och göra iordning i det rummet med och få ett komplett hem.
Wohoo!

Personalmöte idag vid 4.
Inga fler kommentarer om det.

Får se vad som händer efter det. Lär hitta på nå skoj iallafall!

Hej så länge.

En del av den nakna sanningen

VARNING! NEGATIV SKIT.

Känns inte alls ok just nu. Blev inte mkt till sömn inatt. Vaknade av att Evert kraffsade sådär irriterande på fönsterrutan och jag börjar grina på en gång.. Det har blivit för mkt nu. Alla andra vann och jag förlorade. Så känns det.
Jag kan inte sluta gråta heller. Känns som om man är gjort av tårar förfaan.

Igår var droppen. Det rann över.

Jag klarar inte av att jag inte har en trygghet någonstans och det gör så jävla ont. Det är sjukt hur ont det kan göra med känslor.
Jobb, vänner, inkomst, boende, kärlek, mig själv.
Ingenting är som det borde. Som man vill.

Jobbet kan jag inte yttra mig om.

Vänner kommer och går. Vänner gör ibland saker som man inte gillar men vissa saker kan vara till en fördel. Man kan lära sig om hur andra personer funkar genom sakerna vännerna gjort. Samtidigt som det är svårt att hantera det vännen faktiskt gjort.
"Vänner" snackar också skit och vågar inte stå för vad dom sagt och vågar inte säga till en själv vad dom tycker om saker.

Inkomst: Med tanke på det jobb jag har så vet man inte helt hundra hur mkt man får jobba och vet därav inte hur mkt man får ut varje månad och just efter att jag separerade med mitt ex som jag bodde med så har det varit väldigt osäkert med jobb eftersom jag gick in som vikarie och precis i separationen så bytte jag jobb och var "arbetslös" i 3 veckor.
Så inkomsten har inte varit den bästa. Nu har jag precis börjat gå på schema men man ligger ju back.
Det är ju sjukt om man ska behöva låna pengar för att komma till jobbet för att tjäna pengar och eftersom mitt ex vägrar ge mig alla pengar som jag har rätt till så blir det mer back.

Boendet har jag heller ingen trygghet iom att inkomsten är som den är. Jag vet aldrig när det är dags att kanske säga upp lyan. Och jag har inte ett komplett hem heller eftersom alla möbler blev kvar hos exet.

Kärleken har jag praktiskt taget gett upp. Antingen blir man tillsammans med någon som det bara inte funkar med. Eller så utnyttjar dom en, misshandlar en, är otrogen, allmänt falsk och bara ljuger en rätt upp i ansiktet utan problem. Eller så är det en person som inte kan ta hand om sig själv. Finns ingen framtid i någon av de här.
Jag vet inte hur man ska kunna lita på någon igen. Hur fan ska man veta att DET HÄR kommer funka och det kommer vara bra. Man kan tänka sig en trygg framtid med personen. Vette fan om det händer.
Jag behöver ett jävla tecken för att fatta att det är seriöst. Trött på att lägga ner energi på sånt som inte leder någonvart.

Mig själv vet jag inte vart jag har längre. Känner mig som ett tomt skal som fylls med alkohol på helgerna. Känner mig sviken, nedbruten och ensam. Så ni som vill att jag ska må pigg och gå ner i botten. Grattis.

Jag vill ha ett jobb jag trivs att gå till med underbara kollegor som man kan prata med under arbetstid. En stabil inkomst och en kille jag kan lita på som är både ärlig, snäll och trogen. Tillsammans med honom vill jag kunna ha planer på både hus och familj. Jag vill inte behöva vara rädd för att inte klara utgifterna varje månad. Jag vill ha ärliga kompisar som man vet vart man har. Jag vill kunna vara mig själv och bara må så jävla bra och älska livet.

Skulle kunna skriva i timmar på det här men jag orkar fan inte. Funderar på en långpromenad i regnet.
Renska skallen.
Fundera på hur jag ska göra med flytt. Hur jag ska lägga upp allt. Vart jag ska ta vägen. Vart jag ska börja någonstans. Hur jag ska börja om. Hur jag ska hitta någonsomhelst trygghet.

Tjarå..