Tjoflöjt!

Har tagit "semester" från bloggandet en sväng. Haft annat för mig plus att jag varit surochgrinig för att vi köpte en ny dator som inte funkade och var tvugna att lämna in på en gång och fick inte se den på flera dagar men nu sitter jag med den här i mitt knä med Elvis som vrålar i högtalarna och jag och är grymt nöjd :)

Gårdagen var tuff och samtidigt helt underbar. Efter vi gjort oss iordning här hemma, jag och bästa sambon, så drog vi över till svärmor och svärfar i Arboga för att byta bil med dom. BMWn har nämligen tappat sångrösten avgasröret är av så vi ville inte åka med det hela vägen till Västerås. Hämtade ut nya datorn som nu var hel :) Sen åkt vi hem till min älskade mor och blev bjudna på stek, sås, potatis, smörslungade morötter och ättiksgurka....... Man avlider ju... Det är FÖR gott! Finns inget godare.

Åkte vidare mot pappas sten och tände ljus och borstade bort lite snö. Usch.. Man försöker att inte bryta ihop men det är ju stört omöjligt. När man står där och ser namnet.

KJELL JANSSON och alla datum. Det är ju pappas namn. Min pappa! Nej fyfan. Går inte och frklara känslan. Det är som att man låtsas om som att han visst finns kvar vid liv men att man bara inte träffar honom. Men när man ser den där stenen. Då går det in att han är borta. Förevigt. Vidrigt. Känns helt sjukt. Sen efter ett tag så finns han vid liv igen ett tag innan man blir påminnd om verkligheten.

Och min älskade pojkvän vet precis vad man ska göra. Bara finnas där. Lägga in en vettig icke önödig kommentar. Helt perfekt. Bara krama om och vara nära. Allt man behöver. Helt underbar är han <3 Min älskade älskade Stefan.

Varken kan eller vill tänka mig ett liv utan dig

Efter besöket vid stenen så åkte vi vidare till Tillberga för att träffa min underbara, älskade vän Emma som kommit hem från Australien ett tag. När vi stod utanför hennes föräldrars hem är hon va så sa jag till Stefan, men herregud! Känn min puls! Kändes som om hjärtat skulle hoppa ur och venerna spricka av blodtrycket. När dörren öppnades så kom chocken när jag såg henne.. Herrejösses va jag längtat efter den människan. Dags för gråt igen :) Det var en sjuk känsla att se henne efter så många månader. Och att inse att hon är samma människa fortfarande var helt jävla underbart <3 Det är min Emma fortfarande! Jippie!!

Vi satt där hemma ett bra tag innan vi alla tre åkte ner till city i V-ås för bio time! :) En gång i Phuket. Halvkass film tyvärr men jag hade det bästa sällskapet :)

Jag och babe kom hem rätt sent så det var bara att mysa med katterna och sen gosa ner oss i sängen i vårat mysiga sovrum :) Vi har gjort iordning mer där nu. För det första har vi ju en 42:a hängandes på väggen och det känns mer än lyx ;) Sen har vi fått upp tavlor på väggarna med fina bilder. Hursomhelst har vi fått mer ordning där iallafall. Och bra är det :)

Nu ska jag försöka få hit nå sällskap och sen städa här hemma och sen tvätta. Babe är iväg och ska försöka fixa bilen så den slutar låta illa. Lugn söndag. Kolla lite efter nå jobb ska jag göra också.

Tjingeling!