Japp, vi lever fortfarande. Typ.

Igår eftermiddag fick jag reda på en sak som krossade en stor del av mitt hjärta.

Jag sörjer, nå extremt. Har haft tårarna i halsen många timmar det senaste dygnet.
Hur kan man få göra vissa saker och fortfarande få leva. Jag tycker man borde självdö automatiskt när man har gjort något så dumt som det här.

Jag lider med dig, det ska du veta.
Jag lider med mig själv också. Det här känns tungt.. Så mycket som tillhör en är bara borta..
Känns som man blivit känslomässigt och sakligt våldtagen.

DU är en sån fantastisk människa och du borde inte bli drabbad av sånt här. "När ska helvetet ta slut", är något vi sagt många gånger senaste åren.. Det här borde inte få hända. Speciellt inte dig..

Du förtjänar det bästa av det bästa och jag blir så förbannad när det händer sån här skit i ditt liv.

Du borde få slippa sånt här. Jag tycker att du lidigt nog och tagit alldeles för mycket skit för att det ska hända fler helvetiska grejer. Hoppas det är slut på det nu..

Du betyder så extremt mycket. Älskar dig enormt <3

För att tänka på annat tog jag mig i kragen och målade tavlorna till sovrummet imorse när jag vaknade.
Sen var jag duktig och satte upp dom tillochmed.

KÄRLEK

Ska börja få ordning i sovrummet nu. Fixa allt dit in som vi snackat om så det blir klart.

Tror det blir Kolsva och mat hos svärfar ikväll men är inte säker. Får se hur det artar sig.

Hade så bra ni kan allihop.

Tack för mig. Hej.