Extra inlägg!

Pratade nyss med en av mina närmsta vänner i telefon och vi kom in på en rätt intressant diskussion, nämnlingen

HÅNGEL OCH NÄRHET! ;)

I början när man är tillsammans så är det fylle-hångel, mys-hångel, sex-hångel, jag-älskar-dig-hångel, jag-tänder-på-dig-hångel, nu-ska-jag-allt-göra-dig-sugen-hångel! Hångel hångel hångel hångel HÅNGEL!

Varför slutar man med det efter ett tag? Det är väl jävligt dumt.

Händer det att man sen hånglar så känns det jätte mysigt och helt fantastiskt. Det dyker upp en speciell känsla i en som fanns där i början. Så varför sluta hångla?

Jag tycker alla sagt: - "Nä, vi hånglar fan inte längre! Det har jag inte tänkt på." När man kommer in och pratar om sådana saker.

Konstigt faktiskt..

Precis som det där med att i början när man träffades kan man ligga i soffan och kramas till 3 filmer i sträck utan att antingen somna efter 15-30 min in i filmen eller att börja pilla på varann så det slutar med sex och sen somnar man efter det istället.

Det är inge fel på sex men den där närheten utan sex behövs ju också. Annars blir det bara sex. Det är inte alltid så skoj. Det behövs massa av båda!

Det är så spännande och höra om sånt för ALLA verkar ha det likadant(nästan) haha

Men INGEN tänker på att det faktiskt är så.

Någon som verkligen vet varför man slutar med den där speciella, mysiga närheten?